Natt

Jag kan inte sova. Det är jobbigt att sitta uppe och kolla på tv när det inte är något roligt på. Hannah sover lite av och till hon har så otroligt ont just nu. Vi har försökt allt för att det ska bli bättre men inget hjälper.. Jag tycker att vi ska åka till sjukhuset men hon vill inte. Vi får se hur det blir i morgon.

Jag borde sova nu, men jag kan inte. Jag vet inte vad det är men jag kan inte koppa av. Jag känner att kroppen är trött men huvudet vill inte samspela med kroppen. Klockan är 3 och vi la oss vid 23 tiden. Jag har legat i sängen i snart 4 timmar. Jag är ganska rastlös.

(Jag orkar inte med dramat)
Jag är är själsligt utbränd. Jag är trött på allt. Dig, dom, honom, henne, oss, mig. Jag vet inte vad det är. Jag vet att jag inte klarar mig själv (ensam är inte stark). Men jag är endå så trött på allt i min omgivning. Jag skulle sluta dricka måste hitta lycka nån annan stans. Måste bli glad, måste lyckas. jag försöker att minnas när jag senast var lycklig.
Det var på Sweden Rock Festival 2008. Jag vill att det ska vara snart som jag får packa mina grejer sätta mig i en bil och åka 8-9 timmar. Leva som jag vill i en vecka. Men det svåra är att komma tillbaka till verkligheten. Det slog så hårt när vi kom hem i sommras. Ångest och terapi med en flaska jäger i handen. Allt gick verkligen åt helvete. Men om jag får en vecka om året som jag kan vara lycklig och resten va året i ångest så är det en sak jag får leva med. Jag ska lära mig att leva med det. Jag har inget annat val. Jag måste.

Jag tror inte att du förstår hur du får mig att känna. När du håller om mig känner jag mig trygg. En trygghet som jag letat efter så länge. Jag saknar dig när du är borta. Jag hatar när du inte är ärlig. Jag hatar din fula skjorta, sättet du behandlar mig. Jag älskar att vi ibland sjunger innan vi ska sova. Jag hatar att jag inte kan släppa dig så som du släpper mig. Vad har du gjort med mig? Varför kan jag inte låta dig gå, jag vill inte hålla kvar. Men jag är rädd för att när jag släpper dig kommer jag att gå sönder. Jag vet inte om jag kommer att kunna plocka ihop alla bitar igen.

Jag har funderat på det ett bra tag nu. Om jag skulle ringa NOA. Becka har velat att jag ska göra det ett tag. men jag vet inte. Jag vet inte vad jags ka säga. "Hej jag heter Jenny, jag är rädd för mig själv ibland. Jag vågar inte vara ensam, jag kan inte släppa taget och jag får lätt panik ångest. Jag har en vän som dog för några månader sen, jag blev sviken av killen jag var kär i. Jag skär mig ibland men... Det är väl ingen fel på mig?" Hur låter det lixom? Det är konstigt att man kan bära så mycket innom sig i flera dagar, månader, år och det tar 10 min att skriva ner det. om jag skulle skriva varje gång jag mådde dåligt skulle jag vara en helt annan person. Kanske.... Det får jag aldrig veta, men kanske hade jag inte haft några ärr på mina armar. Inget ciggpacket som ligger i jackan konstant. Inte druckit så pass mycket som jag gör.? Jag vet inte. Jag vill inte veta heller. För allt jag skriver är jag i ett nötskal. Jag är den som kan dra fam ett leende i vännernas närvaro och sen gå hem för att gråta. Nej nu känner det bättre. Jag behövde bara skriva lite.

Btw Friday Gone Bad vann!! :) Grattis pojkar. Nu är det bara en bit kvar. Jag kommer och ser nästa del av tävlingen:)