Det är så sjukt hur tiden går fort. Det känns fortfarande som att det var igår som vi skulle på äventyr. En resa som började så jävla bra och slutade i total kaos.
Jag har nyligen införskaffat mig en ny dator och skulle föra över alla bilder. Och som vanligt ska man spara och kasta. Så nu kom jag över bilderna från resan. Minnen och känslor bara väller över mig just nu. Och det sjuka är att det känns så otroligt förbjudet att prata om det nu. Alla vill gå vidare jag vet men vafan jag kan inte bara sluta tänka vilja prata om det. Jag vill prata, kanske inte om dagen om händelsen. Men om alla underbara stunder vi spenderade tillsammans om alla skämt och .. ja allt!!
Jävla skit det skulle ju inte bli såhär! Vi lovade att vi skulle ta hand om varandra att vi skulle stötta varandra till en bättre vardag och en klar framtid!
Jag har i alla fall hållit mitt löfte. Jag mår bra idag, jag lever med en underbar människa jag har ett jobb en lägenhet två söta råttor vänner som stöttar och älskar!
Jag lovade, ville bara berätta.
