Träffade Becka i Måndags, det kändes bra och konstigt.
Det kändes bra när jag fick krama henne och när vi tog lite bilder (Som jag snart ska ladda upp). Det som kändes konstigt var att Beckas kontaktperson satt med under 45 min av vårat möte. Så det var lite stelt men sen när hon gick blev det bra igen. Det är så svårt att komma på vad man ska prata om vi pratar ju nästan varjer dag på telefon och jag skickar ca 2 brev i veckan.
Det som gjorde min extra glad var att Becka såg utvilad ut. Hon hade fått tillbaka den pigga och glada blicken som jag saknat så länge:)
För hoppningsvis får hon komma till det nya behandlingshemmet som ligger lite utanför uppsala. Jag lästa om det och det verkar var lite mer frihet och chans att komma ut lite på dagarna. Jag tror att det kan vara bra ett sätt att starta om och träffa lite fok så man inte blir rädd när hon kommer ut efter att varit med ca 15 personer i 6 månader.
Fick ett jättefint armand av Becka i måndags hon har gjort det själv så det betyder lixom lite mer. Har inte tagit av mig det sen jag satte på mig det i bilen på väg hem:)
Nej nu tänkte jag dra på lite musik och städa lite:D
Wednesday, March 31
Sunday, March 28
Friday, March 26
Thursday, March 25
Wednesday, March 24
För att stänga av allt har jag ipoden på högsta volym.
Intalar mig att det bara är en liten svacka en liten liten liten.. Men varför vill det inte försvinna, den oron jag känner. Jag blir sur för minsta lilla jag orkar inte diska, hänga upp tvätten, resa mig från soffan för att hämta vatten. Vågar inte säga något till Stefan vill inte att han ska blir rädd för att jag ska bli som förut. Vill att allt ska flyta på om det gör. Men ju mer och mer jag blir irriterad ser jag på Stefan att han inte orkar. Han är trött på att jag går som ett spöke att jag inte orkar göra något här hemma. Jag tycker så synd om honom men jag vet inte vad jag ska göra. FAN
Intalar mig att det bara är en liten svacka en liten liten liten.. Men varför vill det inte försvinna, den oron jag känner. Jag blir sur för minsta lilla jag orkar inte diska, hänga upp tvätten, resa mig från soffan för att hämta vatten. Vågar inte säga något till Stefan vill inte att han ska blir rädd för att jag ska bli som förut. Vill att allt ska flyta på om det gör. Men ju mer och mer jag blir irriterad ser jag på Stefan att han inte orkar. Han är trött på att jag går som ett spöke att jag inte orkar göra något här hemma. Jag tycker så synd om honom men jag vet inte vad jag ska göra. FAN
Tuesday, March 23
Monday, March 22
Monday, March 15
Sunday, March 14
Thursday, March 4
Wednesday, March 3
Tuesday, March 2
Subscribe to:
Posts (Atom)