Jenny

Träffade Becka i Måndags, det kändes bra och konstigt.
Det kändes bra när jag fick krama henne och när vi tog lite bilder (Som jag snart ska ladda upp). Det som kändes konstigt var att Beckas kontaktperson satt med under 45 min av vårat möte. Så det var lite stelt men sen när hon gick blev det bra igen. Det är så svårt att komma på vad man ska prata om vi pratar ju nästan varjer dag på telefon och jag skickar ca 2 brev i veckan.

Det som gjorde min extra glad var att Becka såg utvilad ut. Hon hade fått tillbaka den pigga och glada blicken som jag saknat så länge:)
För hoppningsvis får hon komma till det nya behandlingshemmet som ligger lite utanför uppsala. Jag lästa om det och det verkar var lite mer frihet och chans att komma ut lite på dagarna. Jag tror att det kan vara bra ett sätt att starta om och träffa lite fok så man inte blir rädd när hon kommer ut efter att varit med ca 15 personer i 6 månader.

Fick ett jättefint armand av Becka i måndags hon har gjort det själv så det betyder lixom lite mer. Har inte tagit av mig det sen jag satte på mig det i bilen på väg hem:)

Nej nu tänkte jag dra på lite musik och städa lite:D