Ska snart gå mot jobbet men jag är så sjukt otaggad. Jag vill bara krypa ner under täcket och gömma mig. Jag vet inte varför men jag börjar lixom få ångest av att jobba. Jag är fast i en rutin som jag inte gillar. Det är så konstigt för jag gillar min rutin, jag älskar mitt liv. Men det känns inte som om det är här jag ska vara:( Fast jag vill vara här.. Så skum känsla.

Asså Stefan är så muppig. Han ska absolut se på tv, karatefylla, det hinner gå typ 1 sekund av programmet sen snarkar han. Kul kille lixom.. Aja då kan jag sitta vaken och kolla på nått annat och han kan sova på soffan utan att märka något:)

Ensam hemma, jag vet inte varför jag sa att det var okej att Stefan kunde gå ut.. Jag vill verkligen inte vara själv. Aja nu är jag det i alla fall. Så nu får jag väl göra det bästa av situationen.

Ett stort glas vin och lite popcorn framför tvn.

Utan dig skulle jag gå sönder!

Jenny Hjärta Stefan

Jag saknar dig.

Tiden går så fort.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut

Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division

Vi skulle höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst!

Jag har fått ledigt i helgen. Ska inte göra någonting bara vara hemma och minnas.

Jag har varit lite smådeppig hela dagen.. Några dagar om jag ska vara ärlig. Jag vet varför.

ÅÅÅÅH, jag kan aldrig sova efter en stängning. Men det kanske går lättare om man stänger av TV och dator och lägger sig i sängen.