Jenny

Jag kan inte bestämma mig om det var lättare eller svårare för några årsedan..

Jag bodde hemma, jag jobbade ganska lite jag hade typ en räkning i månaden. Jag var omringad av människor var på nya äventyr varje dag. Men jag kände mig ensam.

Nu jobbar jag hela tiden, jag har tusen räkningar varje månad, jag bor med min pojkvän, jag träffar aldrig nya människor. Men jag känner mig aldrig ensam.

I remember when it was "together 'til the end"  Now I'm alone again, where do I begin? I cried a little bit, you died a little bit Please say there's no regrets  And say you won't forget

Jag brukade hänga med Becka typ varje dag, om vi inte var med varandra pratade vi i telefon. Men vi blev för mycket för varandra, beroende. Jag saknar det så mycket samtidigt som jag är lättad över att det tog slut. För en av oss. jag klarade mig undan lätt, jag tänkte aldrig på vad jag utsatte oss för. Hur lätt det var för mig att bara lämna allt, men inte för dig. Jag presenterade dig för de människor som lät dig falla. Jag drog mig undan utan att hjälpa dig, självisk som bara tänkte på mig själv. Förlåt.