Jenny

Igår var jag på PG, det var så länge sen. Och ska jag vara ärlig så tyckte jag inte att det var så kul:/ Jag har tröttnat, jag har hängt där sen jag fyllde 18 så det är nog inte så konstigt.

Ska snart möta upp Becka och sen ska vi åka till Karolinska och träffa hennes psykolog. Hon vill tydligen träffa mig. Jag kanske kan lära mig något.

Snart har det gått ett år sen du försvann Cosmos. Det känns helt sjukt, tiden har gått så otroligt fort. Men det känns bra att det går fort för jag har hört att tiden läker alla sår.
Jag måste erkänna att i början vara jag lite arg för att du gjorde som du gjorde men det gick snabbt över till saknad och förståelse. Du mådde inte bra du fick ingen hjälp. Ingen såg du döljde det så bra för mig. Jag ångrar att jag inte frågade hur det var men jag vara så blind av lycka för att just du var min vän. Jag antar att jag vara rädd för svaret jag skulle få om jag frågade. Jag vill inte att några av mina vänenr ska må dåligt. Du var en grymt snäll och rolig kille och jag saknar dig. Ibland får jag dåligt samvete för att jag inte tänker på dig lika ofta nu. Men samtidigt känns det som om det är så det ska vara jag måste gå vidare. Men du kommer alltid att finnas i hjärtat. För alltid och alltid och alltid.