Att behöva begrava en vän. Utan kropp. Känslan slog mig. Det gör så ont. Jag har svårt att andas. Jag vill inte. Vi lovade varandra så mycket. Jag har fortfarande kvar de hemligheter vi berättade för varandra. De är våra. Jag ska fortfarande genomföra de saker vi kom fram till. jag lovar, jag har bara inte orkat ta tag i allt. Det känns som om det var igår vi satt på båten, drack kaffe och kedjerökte.. Vi pratade om allt, det vara våran tid. Vi skulle bevisa för världen att vi mådde bra. det var i alla fall vad jag trodde att vi kom fram till. Jag har fortfarande inte fattat att du är borta. Jag tror fortfarande att du ska komma innanför dörren på PG varje torsdag. Att jag ska få ett sms där du undrar om vi ska ses.
Jag saknar dig.
Jag har inte klarat av att radera ditt nr från min mobil. Jag har kvar din sprit som vi köpte i Tallinn. Målet på våran dag och vi klarade det. Vi hittade billig sprit, åt på donken och promenerade genom en främmande stad. Jag kunde inte ha haft en bättre dag. Den sista för oss. Våra sista timmar tillsammans spenderade vi väl. Vi gjorde det vi var bäst på.. Älska. Det var din bästa egenskap. Att älska, att kunna se det bästa i en människa. Du var så vacker på alla sätt. Jag saknar dig.
Jag lovade dig att jag skulle ta hand om Oscar. Jag kommer ihåg din kärlek till din bror. Hur du brukade vänta utanför MP för att se till att han kom hem ordentligt. Hur vi brukade sitta på en av bänkarna utanför. Prata om allt. Mest om kärleken till våra bröder.
Jag saknar dig.
Det sista du sa till mig innan du lämnade hytten var " Vi ses snart". Jag väntar fortfarande.
No comments:
Post a Comment