GAAAH!

Är så trött på allt.
Mest trött på mig själv. Jag strävar efter förändring men har fastnat i ett spår. Ett spår av säkerhet och rutin. En rutin jag inte vill ha kvar. Jag vill sluta planera mina dagar. Jag vill handla på impuls. Leva i obalans.
Träffa någon som vill det som jag strävar efter. Någon som kan ge mig det jag saknar. Någon som är min.

Han som inte ljuger, ljuger? Undanhåller. Tror han inte att jag får reda på allt? Ska jag bara vara tyst? Det är ju inte min sak? Borde jag säga något? Kommer jag att förstöra allt? Vad finns det att förstöra? Vi har ju inget.. Absolut ingenting.
Hjälp