Önskar..

Jag önskar att livet kunde vara lite lättare.
Jag önskar att jag fortfarande var liten och min största räddsla var monster under sängen.
När den stösta smärta var skrapsår, största förlusten var att tappa bort en barbiedocka.
Aldrig kunde man tro att livet skulle vara så svårt, att sveken skulle svida så hårt.
Att hjärtat kunde klara sån smärta, att kroppen skulle klara av alla snitt.
Att kärleken kunde vara så svår, hatisk, obesvarad, ensam.
Att vänskap kunde förloras, lögner, svek.
Varför är det så svårt att få lite ärlighet, kärlek, gemenskap?

Jag är rädd för att vara ensam, vilket jag just nu känner mig. Jag har så mycket underbara
personer i mitt liv. Det är alltid en sak som saknas.
Närhet.. varför är det så svårt att hitta?