Hemma

Kom hem från Estland igår. Det va så skönt. Jag har saknat det som är lätt. I Estland är det svårt. Svårt att gå övergatan för att dom kör som galningar där. Svårt att förstå vad dom säger. Svårt att inte se fattigdom. Svårt att släppa taget.
När jag var i Estland ville jag bara åka hem. Men nu när jag är hemma vill jag åka tillbaka och hjälpa alla barn på barnhemmet och kyrkan i Peeteli att existera. Att alla ska få pass så att de inte längre kan bli ignorerade av det Estninska samhället. Om alla bara kunde få upp ögonen och inse att det hemska som man läser och ser på tv inte finns längre bort än 40 mil.
Fattigdom och misär är vad du kommer att upptäcka om du går ca 10 minuter från Gamla stan i Tallin. Hur många turister tror du få se det? Är det över huve taget någon som är medveten om hur de Ryska behandlas i Estland?
På barnhemmet i Peeteli mötte vi blandannat Timo som bara var 12 år och som vid 8 års ålder var så nerdrogad att han fick ligga på sjukhus under en otroligt lång stund. Och Mauron endast 11 år gammal har bott på gatan sen har var 7 år. Han blev utslängd av sin mamma för att hon hade träffat en ny snubbe.
Hur fan ska man kunna släppa det. Man kan inte bara åka hem och förvänta sig att allt ska vara som vanligt. Om du bara ignorerar kommer det att äta dig innifrån. Det enda som finns för mig nu är att hjälpa barnen. Dom är trots allt framtiden.